hjansson

Vinternatt

Gnistrande knarrande skare hård.
Ensam, ensam är nattens rymd över vita vägar.
Mig fyller bister törst
till vinterrymden. 
 








Springer du snart ej för foten upp, 
djupa jordkalla vatten, värld som ibland mig isat, 
du starka mörker som 
min stjärna gömmer? 


 
Då skall du hisnande hårt och rent 
dränka ruttnande lögn som fordom du skonslöst gjorde. 
Var är du, bittra hav 
av is och sanning?

 
 - Karin Boye