Tandläkaren
Usch och fy, om 50 minuter ska jag vara hos tandläkaren i Torshälla och dra ut en tand. Min tandläkar skräck börjar komma tillbaka lite smått och jag måste ändå erkänna för mig själv att jag är rätt så feg just för tillfället, med tanke på att det redan har blivit bestämt att jag ska få något lugnande som gör att jag inte kommer ihåg någonting efteråt. Fegt jag vet, men hellre att jag erkänner det och kan få mitt lugnande så jag klarar av det än att jag försöker vara modig och fegar ur i sista sekunden. Vad är det man säger? Man är modig om man vågar erkänna sin rädsla? Så här sitter jag och erkänna min rädsla :) Ojoj. Snart dags!!
Update: Kom förresten på att om jag vågar trotsa min höjdskräck med att åka fritt fall tilt så borde jag klara det här med ^^
