hjansson

Jag saknar dig så.. 7 månader sen du dog idag, känns hårt..

Satt på bussen och började helt plötsligt tänka på dig... Har inte tänkt på dig på ett tag men du ploppade upp i min hjärna när jag satt där för mig själv.. Det kändes hårt, tänkte på sista gången jag såg dig och insåg nu iefterhand att jag hade vetat när jag gick därifrån, ut från ditt rum, att det va sista gången jag såg dig i livet. Jag visste det djupt inne, ville bara inte erkänna.
Men där satt jag på bussen och tittade ut, tänkte på hur mycket du gillade hösten, men att den ändå inte var du, för du va inte en sådan person vissnade, utan du blomstrade. Så fick jag syn på ett träd som inte hade börjat ändra färg och tappa löv. Det var silvergrått, ståtligt och vackert. Sen kom jag på vad det va för träd, det va ett sådant träd som inte vissnar, som inte bleknar vad det än är för årstid. Då insåg jag en sak, jag insåg att även om han är borta och på ett bättre ställe, så finns han i mitt hjärta och i min själ. Det var som ett tecken från honom. Där jag satt och vara saknade honom. Det var som att han ville tala om med det där trädet att han presic som det, finns kvar och inte kommer blekna bort. Då, just då kom jag på att det va precis 7 månader sen han dog.. månader sen jag såg honom ligga där, helt ensam och tom.

Älskar dig Farfar Erik, du finns för alltid i mitt hjärta och i min själ <3 Du lever vidare i mig, även om du är på andra sidan <3